Det där med bakad potatis
Nu har jag hittat tillbaks till mitt glada humör! Allt som behövdes var ett pass body balance. Men vilket jobbigt pass det blev! mitt blodsocker (jag har ju diabetes) blev lågt på slutet och naturligtvis härdade jag ut och rusade sedan ner till min banan som låg i skåpet. Bara bananen räckte dock inte och jag fick skynda in i en videobutik (där det naturligtvis bara fanns godis). Kom därifrån med en marabou oreo. Det här är ganska intressant med lågtblodsocker, helt nyligen har jag nämligen upptäckt att det ENDAST är när mitt blodsocker ligger lågt som jag gillar godis. Och när jag säger gillar så menar jag att ligger blodsockret lågt kan jag trycka i mig vilket godis som helst och hur mycket som helst tills blodsockret går upp igen. Minuten blodsockret vänder känner jag bara avsmak för godiset. Jag antar att det är en ren överlevnadsinstinkt.
Ah hur som helst, som rubriken antyder ska jag nu babbla om bakpotatis. En gång under sista terminen på gymnasiet skulle jag och en kompis fixa bakpotatis under vår myskväll. Det hela gick inte riktigt som planerat och potatisen blev aldrig färdig! Det spelade ingen roll hur länge vi hade dem i ugnen, eller att vi ringde både hennes mamma och min för att fråga om råd. Potatisen blev ALDRIG klar, så efter ca 2-2,5h gav vi upp. Sen dess (och det är fyra år sedan) har jag inte försökt laga bakpotatis. MEN idag var det dags, jag hade till och med ett recept där det stod hur länge och vilken temperatur. Men trots att jag lät potatisen stanna i ugnen i en halvtimme mer än vad som stod i receptet blev jäkeln inte mjuk? Så VAD i hela världen gör jag för fel?
Nej, det var den dumma potatisens fel att jag nu fick trycka i mig äcklig choklad och flingor som inte var glutenfria :( usch, känner redan nu att magen börjar krångla.
Nu ska jag fortsätta kolla gamla avsnitt av gossipgirl och vänta på att Gustav kommer hem
