Something about this town
"Back in the fields they painted gold
Where every breath just feels like home
The people may have changed
To me it's still the same
Walking the streets that made this man
Talking the tongue that I once had
So clear
I guess history writes itself here"
Where every breath just feels like home
The people may have changed
To me it's still the same
Walking the streets that made this man
Talking the tongue that I once had
So clear
I guess history writes itself here"
Om ni inte hört den här låten med Måns Zelmerlöw så lyssna på den! Särskilt om ni flyttat från er hemstad.
Det känns verkligen som att texten talar till mig, det är något med den här staden. Jag älskar Skövde, det är mitt hem, det är där jag växt upp, där jag har min familj. Men jag ska inte ljuga, jag vill ABSOLUT inte flytta tillbaks. Jag lämnade Skövde när jag var 19 och jag planerar inte att komma tillbaks. Åtminstonne inte för gott. Men jag tycker om att spendera somrarna med att jobba i Skövde och få uppleva allt igen. Mest för att jag har min familj där, mina rötter, folk som älskar mig. Jag tror att när man bor hemma, lever mitt i det, så är det lätt att glömma vilken makt det är att vara älskad och ha de som älskar dig nära. Jag vet inte hur lång tid det tar att känna att en ny plats är ditt riktiga hem, jag tror att det är olika för alla - det avgörs av hur väl förankrade vi är i vårt gamla hem.
För mig tar det uppenbarligen lång tid att ställa om mig, jag bodde trots allt i Jönköping i 3 år och nu har jag bott i Stockholm i 7-8 månader. Det är ca 4 år sedan jag faktiskt bodde i Skövde, men frågar ni vart mitt hem är så är svaret alltid Skövde, hos mamma och pappa. Jag hatar att säga "ja jag var hos mamma och pappa" eller "hemma hos mamma och pappa". Varför kan det inte bara räcka med jag var hemma?
Jag älskar min hemstad, men jag menar allvar när jag säger att jag inte kommer flytta tillbaks. Hur mycket jag än kan sakna min familj och alla minnen som finns utspridda över stan så kommer mitt liv där aldrig bli vad det var. Det jag saknar är ju mycket det trygga som finns med att bo hemma, inte betala, inte behöva tvätta och laga mat. Så kan inte livet se ut för mig nu, jag är 23 way past allt det där.
Jag tror att jag var 18 när jag första gången sa till min mamma att "mitt hjärta slår inte i takt med Skövde" och jag står fast vid den åsikten. Mitt hjärta slår i en annan rytm. Jag behöver "storstan". Skulle vilja ännu större, sikta mot new york eller London. Där med inte sagt att jag inte gillar att ta en paus i en lugnare rytm. Men mitt hjärta håller en annan takt.
Poängen är dock att det är viktigt att uppskatta sitt hem och allt som finns där. Jag uppskattar alla minnen som finns runt hörnet hemma. Gatorna där jag skyndade hem på kvällarna (för jag var rädd för monster när jag var liten och våldtäcksmän när jag blev äldre) Arenan där jag spran ut som glad student, mitt dagis, skolorna, mina gamla vänners hus, trädgården. Skövde är en stad full med minnen för mig.
Men även om man uppskattar och älskar det man kommer ifrån så är det inget fel med att ha vingar och drömmar. You can have roots and wings! Det är okej att söka den plats där du känner dig i rytm, i rätt element. Det gör inget om du letar länge eller om du ändrar dig. Och viktigast är att aldrig glömma att du skapar din punkt. Hade du inte en trygg uppväxt fylld med kärlek som min? Vem har sagt att den stad där du växte upp måste vara din säkra punkt?
--------------- Älska, Uppskatta, Minns, Var Tacksam, Upptäck Nytt, Och Våga Ta En Chans -------------------------

